Kirseberg - True Crime

Kirseberg, fängelset mellan 1914 - 2015

Kiss & fly

- Har någon av er kysst en flicka från Kirseberg?

frågade jag deltagarna på nattvandringen?

Vi står under viadukten på Lundavägen, porten till Kirseberg.

Hit men inte längre vågade sig killarna, innan de gav flickan från Kirseberg en snabb kyss och skyndade in mot stan.

Det var till ”Backarna” som myndigheterna förvisade sina oönskade invånare, en blandning av fattiga arbetare samt olika etniska grupper.

I Kirseberg härskade det ökända gänget ”Backabuset” och gjorde området till en sorts No Go Zon. Buset leddes av brottsbelastade familjer som hade till uppgift att bland annat kontrollera flickornas beteenden.

En hederskultur insvept i klanmentalitet och styrd från barnrikehusen.

- Jag tyckte tvärtom att gängen skyddade oss flickor, berättar en äldre kvinna uppvuxen i Kirseberg.

Backabuset utnyttjade stadelens kriminogena faktorer till sin fördel och lyckades skapa ett rykte som levt kvar till våra dagar.

Kirsebergs pittoreska gränder. Åtminstone nu för tiden.

Dömda på förhand

Men vi tar det från början och stegar upp mot ”Tjuvaparken”, den högsta punkten på Kirseberg, strax bredvid vattentornet.

• Vem av er har ätit julbord i Rådhuskällaren vid Stortorget? frågade jag deltagarna?

I Rådhuskällaren mötte häxanklagade kvinnor sitt öde i form av kyrkans män. Under tortyr tvingades de erkänna absurda beskyllningar. Påhittade historier med barn som enda vittne.

När dödsdomen fallit färdades kvinnorna i en kärra till avrättningsplatsen på Kirseberg.

• Varför hade kvinnorna en krutpåse runt magen, när de slängdes på elden? frågade jag deltagarna.

Påsen med krut skulle förkorta lidandet för kvinnorna, men användes troligen även för sin effektfulla smäll.

Smällen var beviset för kvinnorna verkligen var häxor och for till Blåkulla.

Minnesstenen berättar vidare att marken vi står på även var massgrav för brottslingar från Malmöhus fästning samt fattiga soldater från stadens gamla regemente.

Det beräknas att sammanlagt 3 – 4000 kroppar vräktes ned i massgravar på Kirseberg.

Backarna blev en plats där stadens myndigheter kunde vägra invånarna anständighet ända in i döden.

Inskriptionen på stenen avslutas med de något hoppfulla orden:

• ”Denna sten hedrar alla dessa personer som av olika anledningar uteslutits ur sin tids gemenskap och uppmanar framtiden till eftertanke.

Backaborna 27 oktober 1997”

Vi lämnar fasanfulla historier och går genom snirkliga gränder. Upplysta fönster vittnar om kulturskapande invånare.

Pittoreskt är endast förnamnet.

Novemberkvällen är isande kall.

Om vi fryser, hur kallt var det inte för invånarna som bodde i ruckel utan vare sig isolering eller centralvärme.

Jag ryser vid tanken.

"Tjuvaparken", minnessten för häxbränningar och massgravarna.

Kirseberguniversitet

Framför oss ståtar stadsdelens skola, som i folkmun kallades Kirseberguniversitetet. Livets hårda skola för invånare och ibland den enda utbildningen.

Granne med skolan tronar fängelset.

• Internerna vinkade från cellerna ned till sina barn på skolgården, förtäljer myten.

1914 stängs fängelset på Malmöhus fästning och fångarna förs över till den nybyggda anstalten på Kirseberg. Moderniteter som värme och rinnande vatten förtog inte det faktum att fängelset var en disciplinanstalt där fångarna skulle tillbringa den mesta tiden inlåsta i sina celler.

• Uppfinningsrikedomen var stor och en fånge lyckades tillverka en nästan funktionsduglig kulsprutepistol i verkstaden.

Efter 100 år stängs fängelset då den blivit omodern.

När vi står utanför anstalten lyser det i ett ensamt cellfönster.

Kirsebergs fängelse, Direktörsvillan.

Gula Faran

Granne med fängelset låg tidigare barnrikehusen som kallades för Gula Faran. Barnrikehusen blev beryktade i hela Malmö för sin gängmentalitet. Husen är rivna och ersatta med biblioteket. Som så mycket annat när det gäller äldre tiders arbetarstadsdelar läser jag berättelser om gemenskap men även framtidshopp.

I Gula Faran växte en av landets största fotbollsbegåvningar upp, Robert Prytz, tillsammans med sju syskon.

Det är rejält mörkt och vi snubblar fram över frusna Beijers Park. Fortsätter under de höga träden vid Sege Park. Här låg tidigare Östra Sjukhuset, mentalsjukhuset. De nakna grenarna skapar en kuslig stämning åt vårt mål.

Sveriges värsta massmördare som härjade på sjukhusets långvårdsavdelning.

"Likboden" som tillhörde Östra Sjukhuset.

Saftmorden

Den ockrafärgade byggnaden framför oss ser inte mycket ut för världen. Rappningen har lossnat och ersatts med graffiti. Svårt att föreställa sig att det här var sjukhusets kapell och även bårhus. En sista vila för de äldre.

• Allt fler äldre dör och samlas i bårhuset. Märkligt att så många dör under så pass kort tid. Men läkarna avfärdar dödsfallen med att det troligen är en vanlig influensaepidemi.

• Därför obduceras inte kropparna, vilket skulle få ödesdigra konsekvenser.

De ökade dödsfallen hos de äldre sammanfaller med att en 18 – årig, Lasse Karlsson, får ett beredskapsarbete på långvårdsavdelningen 26.

Lasse som är medicinskt outbildad får ändå arbeta själv med patienterna. Han anses av den övriga personalen som mycket speciell, men verkar ändå ha ett gott handlag med åldringarna.

Det börjar hända märkliga saker när Lasse Karlsson är ensam med patienterna.

Han uppmärksammar andnöd hos de äldre och påkallar läkare.

Patienterna överlever och sjukhusledningen och ger Lasse beröm för rådigt ingripande.

Lasse Karlsson är stolt. Äntligen har han gjort något bra.

Proceduren med att Lasse uppmärksammar åldringarnas andnöd upprepas och han blir avdelningens hjälte.

Men hos en klipsk sjuksköterska började en tanke gro att allt inte stod rätt till hos Lasse.

Hon märkte att det försvann ovanligt mycket av rengöringsmedlet Gevisol samtidigt som Lasse började arbeta på avdelningen.

Morden skedde på Långvårdsavdelningen 26, plan 2.

Gevisol var ett starkt frätande ämne som användes till desinfektion.

Sjuksköterskan började spionera på Lasse Karlsson.

• Hjälp, han försöker döda mig, vrålar den äldre damen.

Sjuksköterskan som haft sina ögon på Lasse, rusar till rummet där skriken kommer ifrån.

Hon kommer in i rummet och tryckt mot väggen står en förstenad Lasse Karlsson.

• Det var inte jag, hasplar Lasse ur sig.

Sköterskan agerar kvickt och lyckas rädda livet på den äldre damen.

• När hon sträcker sig över damens ansikte känner hon den stickande lukten från rengöringsmedlet Gevisol.

Huden runt munnen är blåfärgad av frätskadorna.

I polisförhören erkänner Lasse direkt att han dödat ett 40 – tal patienter genom att blanda Gevisol i deras saft.

Motivet till dåden är barmhärtighet. De äldre skulle slippa plågas av sin ålderdom. I verkligheten var många relativt friska eller senila och gick en fruktansvärd död till mötes när de tvingades dricka den starkt frätande saften.

Trots sitt erkännande dömdes Lasse Karlsson för enbart 11 mord och 16 mordförsök. Åklagaren hade svårt med bevisläget eftersom kropparna redan var kremerade.

Lasse dömdes till rättspsykiatrisk vård på S:t Lars sjukhus i Lund och blev frisläppt i början av 1990 – talet.

• Jag har gått vidare och tänker inte på det, säger Lasse Karlsson, när han intervjuas långt senare.

Ett stort tack till alla som trotsade kylan, på vår vandring.

Text & foto: Anders Hermansson

Källor:

Muntliga källor: Backa- Billy och Lennart ”Krigarn” Olsson.

Trolldomsprocesser

https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8874360&fileOId=8881585

https://www.fria.nu/artikel/93619

Backabuset

https://kirsebergsallehanda.se/2021/01/16/7683/

Socialhistoria