Saltstoden
Jag hade precis avslutat
en lite skrämmande berättelse från Magiklubben då barnbarnet vänder sig till
mig och säger:
- - Det skulle vara kul om du kunde hitta på spännande
historier som i boken, innan han strax därpå föll i sömn.
Tre generationer
tillbringar en skidvecka i Branäs. Det är härliga dagar i backarna som avsluts
med serien om Magiklubben.
Jag antar utmaningen från barnbarnet och letar upp skrämmande historier från trakterna av Branäs. Här i nordligaste Värmland var livet hårt och likaledes berättelserna om mystiska väsen blandat med kriminella individer på flykt undan rättvisan. Det kallas Mentalitetshistoria, förklaringsmodeller till enskilda levnadsöden.
Det nya kommunalhuset i Sysslebäck skulle byggas på platsen för en gammal gård.
När den gamla gården började rivas upptäckte byggjobbarna något skrämmande.
- Under golvplankorna hittades ett lik.
Det var kroppen av en man. Torkat och insaltat, för att bevaras åt eftervärlden.
Sägnen berättar att ägaren inte fick avlägsnas från gården. I annat fall skulle platsen drabbas av olycka för all framtid. Ja, Sysslebäck har drabbats hårt av glesbygdsdöden, vilket även föranledde ett bankrån. Men mer on det senare.
Flottarkärlek
Från de stora
fönsterpartierna ser jag ut över den frusna Klarälven.
- Storälven som
lokalbefolkningen kallade vattendraget.
Älven som bidrog till
landets industrialisering och landsbygdens avfolkning.
- När Branäs
skidanläggning skulle byggas fanns där endast 11 bofasta kvar.
Klarälvens lugna flöde
passade perfekt åt timmerflottning.
- Brännvin, knytnävar
samt brustna hjärtan.
Det var myten om deras
fria liv som flottare. Glesbygdens Cowboys.
Det var ett hårt och
farligt jobb.
Det sägs att Klarälven
krävde tribut. En flottare per kilometer. Timmerflottarnas drunknade
kroppar som försvann i vattenmassorna, för att sedan återuppstå som Gastar.
Gastar var dåtidens
zombieapokalyps. En sorts vålnader som hemsökte byarna i sin jakt på att få bli
begravd vigd jord.
- Det hände att Gastar
klängde sig fast på ryggen hos byborna.
Snabba Cash
Ljusskygga vålnader
fortsatte att hemsöka befolkningen även i modern tid. En höstdag kliver fyra
maskerade stockholmare in på Nordeas kontor i Sysslebäck, strax norr om Branäs. Domen berättar om ett
skickligt utfört rån, men samtidigt skräckfyllt.
- En
kassörska blir slagen i bakhuvudet när hon inte lyckas öppna bankvalvet
tillräckligt fort.
Rånarkvartetten och
flera unga tjejer dömdes mot sitt nekande, men serienummer på sedlarna avslöjade
dem.
Kvartetten kom över närmare
1, 7 miljoner kronor. Samma dag skedde även två andra rån mot bankkontor i Mellansverige. Ett beräknat
sammanträffande eller slumpen.
Att rånarna valde just bankkontoret i Sysslebäck
berodde på ödslighet med få invånare och viktigast av allt, långt från närmaste
polisstation.
Åker hemåt längs Klarälven. Vackert visst, men ödehusen vittnar om ett vikande befolkningsunderlag. Det kärva livet består.
Vad ansåg då barnbarnet om historierna från Branäs trakten.
- Alltför läskiga, kan du inte berätta om ormen i folkets park istället.
- Ja men då gör jag det istället. Men du tyckte ju att ormen var läskig, speciellt när jag sa att den rymt och simmade runt i plaskdammen och åt upp små barn.
Naturligtvis har inte bilderna något med historierna att göra.
Källor
https://www.nordvarmland.com/istid/page.php?id=2813
https://www.svd.se/a/67718ca0-e1cc-38d5-b0d9-c6f7d80cd76c/jag-trodde-att-pengar-loste-allt
https://www.google.com/url?sa=t&source=web&rct=j&opi=89978449&url=https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:624014/FULLTEXT01.pdf&ved=2ahUKEwjDmcXlw6CEAxVlPRAIHV27DD44FBAWegQIBhAB&usg=AOvVaw3MQhtGOnJDn5tcpZ5hyASh
Kommentarer
Skicka en kommentar