Förintelsens beska efterbörd Del II

     

Gravsten för Maurice Matarasso. Notera att stenen är vit.

 - Maurice Matarasso hade nyss överlevt förintelsen och var på väg mot räddningen i Sverige. Dock förvärrades skadorna från lägertiden och på vintern 1946 dör han. Maurice är en av hundratals förintelseöverlevare som dog i Sverige och sedan glömts bort.

 Gravstenarna av förintelseöverlevare som dog i Sverige.

     De förintelseöverlevare som avled strax efter ankomsten till Sverige är en okänd historia. För mig börjar deras historia när jag kliver in genom hålet i buskaget på S:t Pauli Norra kyrkogård i Malmö.

     Öppningen leder mig till den lilla hörna som tilldelats, judiska begravningsplatsen.
Prydliga rader av grifter men i ytterkanten, en slingrande grusgång med gravstenar. Som lite slarvigt placerade i all hast. Inskriptionerna på gravstenarna berättar om unga människor, ofta i tjugoårsåldern, som dog efter ankomsten till Sverige.
-    22 åriga Margit avled den 17 maj 1945. Endast nio dagar efter den tyska kapitulationen.

"Här ligger aska från Auschwitz"

Monumentet till minne av Förintelsen.

                                        De Vita Båtarna

Den vindlande raden av gravstenar tillhör de judar som kom till Malmö med de Vita Bussarna samt de Vita Båtarna, våren och sommaren 1945. Tiden i koncentrationsläger hade brutit ned deras kroppar och vissa överlevde endast en kort tid i Sverige.

En vit gravsten sticker ut mot de övriga mörkfärgade. Graven tillhör Maurice Matarasso, från Thessaloniki i Grekland. Tillsammans med sin bror Sami kom de till Malmö genom de Vita Båtarna, står det antecknat i deras kort för Displaced Persons. De Vita Båtarna är Sveriges största humanitära räddningsoperation till sjöss, men relativt okänd. Namnet kommer från att fartygen målats vita med Röda Kors-tecknet. Syftet med fartygsaktionen var att snabbt rädda överlevande från koncentrationslägret Bergen Belsen. De före detta fångarna var svårt sjuka efter umbäranden och Dödsmarscher. Den svenska regeringen fattar ett snabbat beslut att transportera fångarna till Sverige för vård och rehabilitering. I Belsen satt syskonparet Matarasso tillsammans med den sedermera kända demokratikämpen, Hédi Fried och dennas syster.

I sin biografi, Skärvor av ett liv, beskriver Hédi befrielsen av Bergen Belsen som en pånyttfödelse. Hon vandrar runt i lägret på jakt efter sin far. Insjuknar i tyfus och pendlar mellan liv och död.

Monumentet, Lista på länder med kriget offer.

                                            

                                   Vita papperslakan

Syskonparen Matarasso och Fried, väljs ut för transport till Sverige. Första anhalten är Lübeck där flyktingarna ska genomgå desinficering. Het bastu och iskalla duschar för att avslutas med DDT-puder. En omild behandling enligt Hédi som även anmärker på den manliga personalen. Sanitetsanläggningen i Lübeck, magra eländiga kvinnokroppar på led utomhus, inför desinficering. När flyktingarna ska borda fartygen eskorteras de av tyska soldater i uniform, men utan gradbeteckning, skriver Föreningen Förintelsens Minne. Hédi gläds åt att äntligen få ligga i säng med rena lakan, även om de var av papper. Samtidigt finns där hos henne en groende oro över framtiden. Hennes oro är inte obefogad. Som flykting var hon registrerad som Displaced Persons, och administrerad av UNRAA (föregångare till UNHCR). Syftet med de Vita Båtarna var att flyktingarna skulle få vård men sedan repatrieras till hemlandet, skriver Sveriges Museum om Förintelsen. Beslutet att flyktingarna skulle återbördas till sina hemländer togs av Gustav V och samlingsregeringen, skriver Föreningen Förintelsens Minne/SHMA. Men för många flyktingar var det omöjligt att återvända då förföljelserna fortsatte även efter kriget. I den polska staden Kielce mördades judar i en pogrom sommaren 1946, skriver United States Holocaust Memorial Museum. När judar försökte fly till Palestina med fartyget Exodus 1947, hindrades de med vapenmakt av engelska soldater. Passagerarna deporterades till Cypern. Omvärlden reagerade kraftigt mot behandlingen av flyktingarna på Exodus 1947 och i Bergen Belsen demonstrerade invånarna, skriver Holocaust Encyclopedia. Många staters ovilja att ta emot flyktingar innebar att det fortfarande år 1959 fanns tusentals Displaced Person i läger, skriver Imperial War Museum.

Gravarna med avlidna förintelseöverlevare.

                         En vit duva på väg till paradiset

Svenska kyrkan i Malmö, problematiserar andra världskriget och flyktingars situation genom stadsvandringen, Malmö hoppets hamn. Malmö var en delad stad mellan allierade och tyskvänner. Judiska skolbarn kunde bli trakasserade och förföljda, skriver Svenska Kyrkan. Vandringsleden tar oss med till torgen där nazisterna höll fackeltåg och biografer som visade nazistiska propagandafilmer. När Malmöborna skulle bada på Ribersborgsstranden vajade hakkorsfanan från det tyska konsulatet. Vid Smörkontrollen anlände fartygen med flyktingar, där vissa fortfarande bar de randiga fångdräkterna. Spädbarn invirade i tidningspapper och längst ner i durken låg kropparna av de som inte överlevde resan, skriver Svenska Kyrkan. Medan freden firades med dansande människor på Kungsgatan i Stockholm, föll flyktingarnas öde i glömska och många tynade bort på sanatorier.

                                              Stölden

I dagsläget pågår det fler projekt för att uppmärksamma flyktingarnas öden och ge dem upprättelse. Pålsjö kyrkogård strax utanför Helsingborg har en anonym gräsmatta benämnd Kvarter 15, i folkmun benämnd Fattiggravarna. Under gräsmattan ligger kropparna av 65 flyktingar som dog i Helsingborg av skador från koncentrationsläger. Dock saknas det individuella gravstenar eller information om platsen. Informationsbristen vill historikern och chefen för Beredskapsmuseet, Johan Andrée åtgärda. Han vill ge upprättelse och berättade deras historia. Varifrån de kom och varför de hamnade i Helsingborg. Johan Andréen vill få förklarat varför flyktingarna fick anonyma gravar medan tyska soldater bredvid har stenar med sitt namn på. Svaret finns i ett beslut från Helsingborgs Kyrkogårdsnämnd 1946. Den kvinnliga chefen för Helsingborgs flyktingförläggningar ansöker hos nämnden om att varje grav ska förses med individuell sten. Den manliga kyrkogårdsnämnden avslår hennes begäran med hänvisning till kostnadsskäl, trots bidrag från Civilförsvarsstyrelsen. Johan Andrée tycker att det är ett udda beslut eftersom det finns personliga minnesstenar på de övriga begravningsplatserna för flyktingar. Samtidigt som Johan forskar i arkiven efter uppgifter om flyktingarnas bakgrund sker en ovanlig stöld på kyrkogården, sommaren 2023. Några tjuvar stjäl minnestavlan över koncentrationslägerfångar från Polen. Minnestavlan i brons är stor och väger flera hundra kilo. Johan Andrée jämför med stölden av Skylten, Arbeit Macht Frei, från Auschwitz. Hur tänker en tjuv som smälter ned en bronsplatta med namn på förintelsens offer, säger Johan Andrée.

 

Källförteckning och vidare läsning
Föreningen Förintelsens Minne
https://www.shma.online/vardkedjan
Hédi Frieds resa med De Vita Båtarna
https://sjohistoriskasamfundet.files.wordpress.com/2018/05/forum-navale-74-lars-grundberg.pdf
Flyktingarna som dog i Sverige
Förlorade röster - Sveriges museum om Förintelsen (museumforintelsen.se)
Stadsvandringen i Malmö
https://www.pilgrimsvagen.se/vandring-i-malmo-hoppets-hamn/
Displaced Person
https://www.iwm.org.uk/history/what-happened-to-people-displaced-by-the-second-world-war
Kielce pogromen
Aftermath of pogrom in Kielce | Holocaust Encyclopedia (ushmm.org)
Exodus 1947, demonstration Bergen Belsen
https://encyclopedia.ushmm.org/content/en/film/protest-in-bergen-belsen-displaced-persons-camp-over-return-of-exodus-1947-passengers
Pålsjö Kyrkogård
https://www.beredskapsmuseet.com/gravkvarter15
Arkivet över koncentrationslägerfångar
https://arolsen-archives.org/en/search-explore/search-online-archive/