Att döda sina barn - Kullabergs våldsamma förflutna (under prod)

 

-Arild vaknade sömndrucken. Huvudet sprängde och kroppen gungade oberäkneligt.

Upptäckte till sin fasa att han var långt ut till havs.

I en båt som brann!

 

Legenden om St: Arild

Arild väckte sin bror Tore, som även han var såsom drogad.

Bröderna lyckades häva sig över relingen och började simma mot kusten som syntes svagt i fjärran.

Bakom sig brann deras båt och började sakteliga sjunka.

På årets (hittills) varmaste dag har vi antagit utmaningen att gå 100 000 steg. Eller så långt du orkar. Vissa går med full packning medan andra tar det nätt.

Vi samlades kvällen innan på Lägerplats Skäret, strax öster om fiskeläget Arild, på Kullaberg i Skåne.

Fick sällskap kring lägerelden av danska klättrare och några ungdomar (som häpnade över vår kommande bedrift). Lågorna slingrade sig mot den ljusa sommarnatten när god mat samt dricka plockades fram. Många kära återseenden och berättelser från när och fjärran. Månadslånga Pilgrimsvandringar är inne.

Men främst var det skönt att slippa frysa där vi satt kring elden.

Mina drömmars landskap

Återvänder till den medeltida berättelsen om Arild och Tore, på Kullaberg i Skåne.  Bröderna lyckades aldrig nå land. Tores kropp hittades vid nuvarande Torekov medan Arild spolades upp vid hamnen, i den ort som senare fick namnet, Arild.

Den brinnande båten och deras omtöcknade tillstånd var ingen olycka utan en hämnd från deras styvfar, Rikemannen David.

David var en skrupellös man som gift sig med deras mor, Inger.

Han blev avundsjuk på Ingers tidigare barn och bestämde sig för att röja dem ur vägen. Med falska förhoppningar om äventyr i främmande länder lurade han styvsönerna ut på en seglats.  Väl ombord blev bröderna drogade av kaptenen som även tände eld på båten.

Lägerplatsen Skäret ligger inbäddad i en dunge, men temperaturen var redan hög trots arla morgontimmarna.

Vi delar upp oss i grupper beroende på utrustning och marschfart. Målet är att ta oss runt Kullaberg och sedan söderut längs Öresund till målet i Helsingborg.

 

Styvfadern David tror att hans dåd gått som planerat. Men när han vandrar längs stranden ligger en kropp i vassruggen. Kroppen tillhör hans styvson Arild. Sniken tar han guldringarna från Arilds hand och skjuter ut kroppen i Skälderviken.

Glad i hågen beger sig David hemåt och möter sin fru, Inger, som är orolig över sönerna. Inger ser att David har guldringar på händerna och förstår att något hemskt har inträffat. Hon beger sig omedelbart till stranden.

Från vår lägerplats går vi längs med Skäldervikens strand mot det pittoreska fiskeläget, Arild. Stenstranden gör det svårgånget och vi får sällskap av betande djur. Det berättas om sillstim så stora att hela havet kokade.

En särskild sten som liknar ett huvud. Det var här som Arild flöt iland.

Legenden om St: Arild

Inger går längs med stranden och finner sin son Arild uppspolad vid hamnen. Det bestäms att Arild skall begravas i närmsta kyrka, men när de börjar bära kroppen blir den allt tyngre. Efter endast ett kort stycke går kroppen inte längre att rubba. Därmed blir Arild begravd inne i samhället och ett kapell reses över graven. Arild blir senare ett ”lokalhelgon” genom ett avlatsbrev från dåvarande Påven år 1475.

Om mig är ingenting att säga

Nuvarande Arild fiskeläge är pietetsfullt renoverat. I början av förra seklet bosatte sig många konstnärer i de gamla fiskarstugorna. Det var ljuset som lockade och snart bildades en konstnärskoloni, likt den i Skagen.

En av de mer kända konstnärerna var Gisela Trapp som uppförde ett (katolskt) kapell i Arild. Gisela har smyckat kapellet med målningar av bland annat Arild och Tore, där de simmar i havet.

Det katolska kapellet som Gisela Trapp donerade pengar till, uppfördes 1921. Det var samma år som den kvinnliga rösträtten infördes, men det skulle dröja till 1978 innan samma riksdag förbjöd föräldrar att misshandla sina barn.

Även gamla berättelser kan ha ett radikalt budskap och vara långt före sin tid.

 

Kullaberg är rejält backigt och högsta punkten 180 meter över havet, med enastående utsikt. De höga träden skapar ett tak med skumt ljus inunder. Tröttheten börjar ta ut sin rätt och vi missar några markeringar.

Stigen har försvunnit och vi får trampa genom halvmeter tjockt lager av fjolårslöv.

-           Som att gå på sandstrand

Men, hur var det nu. Lyckades någon gå 100 000 steg. Det får du veta i fortsättningen.

Stort tack till Nils Olof Nilsland som arrangerade vandringen, men främst till alla trevliga frilufsare. Ses snart igen

Text & Foto: Anders Hermansson

Fakta om vandringen: Vi gick Skånleden (SL 5, Öresund), etapperna 2, 3 och 4.

https://skaneleden.se/delled/sl5-oresund

Läs mer:

https://arild.se/om-arild/historik/

https://stadslexikon.helsingborg.se/gisela-trapp/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sorgenfri - Temalekplats återskapar historia

Requiem från kyrkogårdar

Förintelsens beska efterbörd