Att döda sina barn - Kullabergs våldsamma förflutna (under prod)
-Arild vaknade sömndrucken. Huvudet sprängde och kroppen gungade oberäkneligt.
Upptäckte till sin fasa att han var långt ut till
havs.
I en båt som brann!
Legenden om St:
Arild
Arild väckte sin
bror Tore, som även han var såsom drogad.
Bröderna lyckades häva
sig över relingen och började simma mot kusten som syntes svagt i fjärran.
Bakom sig brann
deras båt och började sakteliga sjunka.
På årets (hittills)
varmaste dag har vi antagit utmaningen att gå 100 000 steg. Eller så långt
du orkar. Vissa går med full packning medan andra tar det nätt.
Vi samlades
kvällen innan på Lägerplats Skäret, strax öster om fiskeläget Arild, på
Kullaberg i Skåne.
Fick sällskap
kring lägerelden av danska klättrare och några ungdomar (som häpnade över vår
kommande bedrift). Lågorna slingrade sig mot den ljusa sommarnatten när god mat
samt dricka plockades fram. Många kära återseenden och berättelser från när och
fjärran. Månadslånga Pilgrimsvandringar är inne.
Men främst var det
skönt att slippa frysa där vi satt kring elden.
Mina drömmars
landskap
Återvänder till
den medeltida berättelsen om Arild och Tore, på Kullaberg i Skåne. Bröderna lyckades aldrig nå land. Tores kropp
hittades vid nuvarande Torekov medan Arild spolades upp vid hamnen, i den ort
som senare fick namnet, Arild.
Den brinnande
båten och deras omtöcknade tillstånd var ingen olycka utan en hämnd från deras
styvfar, Rikemannen David.
David var en skrupellös
man som gift sig med deras mor, Inger.
Han blev avundsjuk
på Ingers tidigare barn och bestämde sig för att röja dem ur vägen. Med falska
förhoppningar om äventyr i främmande länder lurade han styvsönerna ut på en
seglats. Väl ombord blev bröderna
drogade av kaptenen som även tände eld på båten.
Lägerplatsen
Skäret ligger inbäddad i en dunge, men temperaturen var redan hög trots arla
morgontimmarna.
Vi delar upp oss i
grupper beroende på utrustning och marschfart. Målet är att ta oss runt
Kullaberg och sedan söderut längs Öresund till målet i Helsingborg.
Styvfadern David tror
att hans dåd gått som planerat. Men när han vandrar längs stranden ligger en
kropp i vassruggen. Kroppen tillhör hans styvson Arild. Sniken tar han
guldringarna från Arilds hand och skjuter ut kroppen i Skälderviken.
Glad i hågen beger
sig David hemåt och möter sin fru, Inger, som är orolig över sönerna. Inger ser
att David har guldringar på händerna och förstår att något hemskt har
inträffat. Hon beger sig omedelbart till stranden.
Från vår
lägerplats går vi längs med Skäldervikens strand mot det pittoreska fiskeläget,
Arild. Stenstranden gör det svårgånget och vi får sällskap av betande djur. Det
berättas om sillstim så stora att hela havet kokade.
En särskild sten som
liknar ett huvud. Det var här som Arild flöt iland.
Legenden om St:
Arild
Inger går längs
med stranden och finner sin son Arild uppspolad vid hamnen. Det bestäms att
Arild skall begravas i närmsta kyrka, men när de börjar bära kroppen blir den
allt tyngre. Efter endast ett kort stycke går kroppen inte längre att rubba. Därmed
blir Arild begravd inne i samhället och ett kapell reses över graven. Arild blir
senare ett ”lokalhelgon” genom ett avlatsbrev från dåvarande Påven år 1475.
Om mig är ingenting
att säga
Nuvarande Arild
fiskeläge är pietetsfullt renoverat. I början av förra seklet bosatte sig många
konstnärer i de gamla fiskarstugorna. Det var ljuset som lockade och snart
bildades en konstnärskoloni, likt den i Skagen.
En av de mer kända
konstnärerna var Gisela Trapp som uppförde ett (katolskt) kapell i Arild. Gisela
har smyckat kapellet med målningar av bland annat Arild och Tore, där de simmar
i havet.
Det katolska
kapellet som Gisela Trapp donerade pengar till, uppfördes 1921. Det var samma
år som den kvinnliga rösträtten infördes, men det skulle dröja till 1978 innan
samma riksdag förbjöd föräldrar att misshandla sina barn.
Även gamla
berättelser kan ha ett radikalt budskap och vara långt före sin tid.
Kullaberg är
rejält backigt och högsta punkten 180 meter över havet, med enastående utsikt. De
höga träden skapar ett tak med skumt ljus inunder. Tröttheten börjar ta ut sin
rätt och vi missar några markeringar.
Stigen har
försvunnit och vi får trampa genom halvmeter tjockt lager av fjolårslöv.
-
Som
att gå på sandstrand
Men, hur var det
nu. Lyckades någon gå 100 000 steg. Det får du veta i fortsättningen.
Stort tack till
Nils Olof Nilsland som arrangerade vandringen, men främst till alla trevliga frilufsare.
Ses snart igen
Text & Foto:
Anders Hermansson
Fakta om
vandringen: Vi gick Skånleden (SL 5, Öresund), etapperna 2, 3 och 4.
https://skaneleden.se/delled/sl5-oresund
Läs mer:
Kommentarer
Skicka en kommentar